torsdag 10 mars 2011

En kristen slav

Jag var på väg till en av de saker jag hade velat se ända sen jag kom hit, Colosseum. Jag hade läst om de fantastiska spelen med gladiatorer ända sedan jag var liten, jag såg fram emot det mycket. Det var en ganska lång väg dit och solen var så varm att man hade kunnat steka ägg på trottoaren.

Den gigantiska byggnaden var gjord av ljusgrå sten och hade stora fönster, massa små också. Det var en fantastisk syn och stenen värkade nästan glöda i det starka solljuset. Inuti Colosseum finns en stor arena som omringades av en ännu större läktare. Jag stod utanför Colosseum när jag hörde någon ropa. Jag vände mig om för att se vem som ropade, när jag såg två vakter som jagade en person insåg jag att han var i fara och att han var så trött ifall jag inte gjorde något skulle de fånga honom. Jag sprang mot honom och kastade honom över axeln då han ropade "Hjälp!" på grekiska. Jag sprang med honom in bland en stor folkmassa som var på väg in i Colosseum. Jag rörde mig mot strömmen medan jag tittade bakom mig om vi var förföljda. vakterna hade följt efter oss till en början, men tappade snart bort oss. Han visade mig vägen till ett undergjordiskts stenrum. Han hade vilat upp sig och förklarade att detta var katakomberna, en sorts gravplats där kristna brukade hålla sina möten. Mannen var en kristen slav.

Kristna gick aldrig till tillställningar som t.ex gladiatorspelen i Colosseum. Vakterna hade försökt tvinga honom som många andra, att gå i specialträning till att bli en gladiator, han hade vägrat på grund av sin kristendom.

Katakomberna var ovanligt rena för att vara gravar, men det fanns ett och annat spindelnät och det luktade förfärligt på grund av alla lik.

Andra i slavens kristna grupp hade blivit mördade på grund av att den nya kejsaren var rädd att förlora sin makt om han lät en region växa sig stor.

Jag förstod att de kristna hade det mycket svårt eftersom deras relion inte hade blivit accepterad, men de visste ju inte att det skulle bli världens största relion. Jag lämnade mannen, eftersom jag redan hade fört honom i säkerhet och slaven var nu stark nog att klara sig själv. Jag lämnade honom därför och gick ut från katakomberna, kollade efter vakter inom synhåll och sprang in i en folkmassa tyst och försvann.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar