Vatten, akvedukter och badhus

När jag gick in på huvudgatan var klockan fyra på dagen. Jag hade inte ätit så jag letade efter en resturang. Men jag såg en skylt där det stod Caracalla badhus. Jag kom in i ett rum av sten som kunde vara något sorts omklädningsrum. I samma rum som bassängerna fanns det ett litet rum, där det såldes sötsaker och drycker. Där fanns också ett bibliotek med böcker i. det fanns konstigt nog inga besökare i någon av ångbastuna eller bassängerna. Romarna brukade ju annars bada lika länge som en medelsvensk brukar se på TV!

Badhuset var mycket mer majestätiskt än våra nutida badhus, det var av sten och hade fina stenstatyer och pelare men hade inget tak. Plötsligt upptäckte jag några arbetare som höll på att bygga någonting nära poolens kant.

Jag gick fram och frågade vad de gjorde. Personen som jag frågade var ingenjören som var föreståndaren för bygget. Han berättade att något hade hänt med vattentillförseln så att badhuset inte fick något vatten.

Jag undrade hur romarna kunde få vatten, de hade ju inga pumpar. Ingenjören svarade att de använde akvedukter, en sorts ränna av tätt sammanfogade stenplattor där vattnet kunde rinna 10 meter under marken. Vattnet startade rinna från en utvald högt belägen sjö. och om det kom en dal eller en korsande flod byggde man en magnifik stenbro som vattnet kunde färdas i. En del av vattnet från akvedukterna gick till badhusen och 2/3 gick till hus och byggnader. Jag fick reda på att den längsta akvedukten som någonsin byggts var 132 km lång! Ingenjören berättade att detta badhus var Roms största och kunde rymma 1600 besökare varje dag. Plötsligt ropade en av byggarbetarna att dem var klara och vattnet började långsamt rinna igen! Jag tog ett snabbt bad och sedan tackade jag för att jag inte behövde köpa en biljett, som romarna behövde köpa för att få bada.

Jag var otroligt hungrig så jag fortsatte med att leta efter ett matställe. Till slut hittade jag en sorts restaurang där jag åt en saftig lammstek.